Fredag morgon efter en blåsig natt. Hörde på radion att Mia Skäringer ska ha ett av programmen "Vinter i P1". Och att hon planerar att tala om sin mormors sista tid. Säkert tänkvärt. Fick mig att besluta mig för att berätta om min mamma och en upplevelse jag burit med mig sedan dess. Något som bara ett väldigt litet fåtal känner till.
En liten sammanfattning av tidigare händelser krävs dock:
Slutet av sjuttiotalet. Jag besöker min mamma som är på sjukhus efter en blodpropp i ett ben. Hon har varit där och behandlats i ca en vecka och nu sitter vi i besöksrummet.
Då händer det.
Hon blir snabbt sämre och kaos utbryter. Personal kommer rusande och hon förs iväg. Efter att läkare behandlat henne får jag beskedet. Hon har fått en stroke! Jag sitter vid hennes säng och håller hennes hand. Hon är inte kontaktbar, men jag talar med henne ändå. Säger åt henne att kämpa. För sina barnbarn. För sitt lilla barnbarnsbarn, för det barnbarnsbarn som snart ska födas. Och för mig, dvs hennes eget enda barn. Och att jag/vi alla, älskar henne. Så sitter vi där och sakta, sakta stabiliseras läget. Mitt mantra upprepas gång på gång: Kämpa! Ge inte upp! Tänk på barn, barnbar och barnbarnsbarn.
Och krisen är över.
Så fortsätter hennes nu drastiskt förändrade liv. Halvt förlamad på höger sida, i rullstol för resten av livet.
Åren går....
20 år senare.
Jag kallas till sjukhuset av min gamla pappa. Min mamma har förts dit med ambulans.
Jag kommer dit och jag och min far sitter vid sängkanten och talar, än en gång, med mamma som verkar ej kontaktbar.
Timmar går utan att läget förändras. Beslutar mig för att min pappa måste få åka hem och vila. Taxi beställs, hemtjänsten kontaktas och han åker iväg.

Så upprepas alltså historien. Jag sitter där åter och håller min gamla mamma i handen. Men nu är läget annorlunda. Hon har haft det tufft i många, många år. Sakta blivit sämre och sämre. Tappat livsglädje och gnista, Och blivit 89 år.
Så "vårt samtal", trots att det bara är jag som talar och hon verkar vara i koma, fortsätter.
Men nu "ger jag henne fri"! Säger att det är ok att "släppa taget" om det är det hon vill. Säger att hon varit en kämpe som förtjänar vila, om hon vill det. Och att jag älskar henne, förstås.
Då händer det:
Fortfarande utan att öppna ögonen eller tala med mig sprider sig ett leende över hennes ansikte! Ett leende och en frid som tar över hela rummet.
Sakta, sakta blir det längre och längre mellan andetagen tills dom helt upphör.
Det är över.
Ett långt slitsamt, och de sista åren sjukligt och tungt liv, har tagit slut...
Naturligtvis är jag ledsen, oerhört ledsen, men har samtidigt varit med om något jag kommer att bära med mig i mitt hjärta hela livet.
Hoppas att denna berättelse kanske varit till tröst för någon som är mitt uppe i sitt sorgearbete?
Vill ni veta lite nårmare vem jag är och hur mitt liver blivit och ser ut kan ni läsa tidigare inlägg. Dela gärna med er till vänner.
Allt gott önskas alla er som kämpar på därute !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har insett fakta. Det finns inget hopp och ingen hjälp att få. Trots att jag egentligen endast vill ha ett lån. Trots att jag inte "kostat samhället" någonting genom alla år. Aldrig fått socialbidrag. Alltid gjort rätt för mig genom ett långt arbetsl...

OBS Läs mitt inlägg från tidigare idag för info Vill klargöra att min första prio varit, och är, att genom ett samlingslån "göra rätt för mig". Men det alternativet har jag inte klarat att genomföra. Trots att ett lån med vettig ränta och en återbet...

Måndag. Vill, en sista gång berätta min historia i korthet. Och vill samtidigt att mina läsare länkar vidare till så många som möjligt. Insett att om man inte finns på facebook så finns man inte! Tror fortfarande att det finns någon/några därute som...

Ingen ska behöva dö utan att få känna att ens liv har varit viktigt och betytt något för andra. Ingen ska behöva leva sitt liv utan kärlek, lycka och en känsla att ha åstadkommit något, ändrat eller räddat någon annans liv. Ingen ska behöva leva et...

Vill att ni läser texten till "Önska dig en stilla natt". Av Bo Kaspers orkester. Tycker detta är en otroligt fin julsång. Lyssna gärna också på deras inspelning. "Önska dig en stilla natt Även när juldagsmorgon glimmar Finn en plats där det är ...